2. Odla upp

Nästa steg är att göra mer jäst av lite jäst. Utöver E-kolven du redan har vill du då ha en våg med 0,1 g upplösning och en magnetomrörare med loppa.

Köp femliterskolven först — och gärna bara den. En vanlig starter är två liter, vad en påse från Wyeast eller White Labs behöver för att räcka till 19 liter öl, och en kolv ska aldrig fyllas mer än till ungefär tre femtedelar (3 L i en 5-liters kolv) eftersom kräusen behöver luften ovanför. Två liter ryms alltså inte i en tusenmilliliterskolv och kokar över i en tvåliters. För de flesta är femlitern både den första och den sista kolv de köper.

Fler storlekar blir intressanta först den dag du propagerar från en slant. Då är inokulatet så litet att du måste stega uppåt i omgångar — en deciliter, sedan en halvliter, sedan hela starten — och det är där 250 och 1000 ml hör hemma. De kan vänta.

Vågen är det du inte ska snåla på — den avgör hur rätt din vörtstyrka blir. Sök efter precisionsvåg eller fickvåg 0,1 g. Omröraren finns billigt begagnat, och tills du har en fungerar det att snurra kolven för hand några gånger om dagen.

3. Bevara stammar

Här går du från att återanvända jäst till att spara stammar som lever längre än satsen de kom ur. Du behöver agar-agar, petriskålar av glas, provrör med lock, en tryckkokare, en inokuleringsögla och en spritlampa.

Vill du spara en stam i år i stället för månader behöver du dessutom glycerol och kryorör — frysbanken är samma steg, en nivå upp.

Två inköpstips som sparar mest: agar-agar är samma vara i en asiatisk livsmedelsbutik som i en labbkatalog, till en bråkdel av priset. Och tryckkokaren behöver inte vara någon labbutrustning — en vanlig köksmodell når 121 °C, vilket är hela poängen.

Välj glas framför plast på petriskålar och provrör: de tål tryckkokaren och kan användas om och om igen.

4. Räkna celler

Det här steget kan vänta längst, och många hoppar över det helt. Vill du veta exakt hur mycket jäst du pitchar behöver du ett mikroskop (100–400×), en räknekammare av typen Neubauer-improved, metylenblått och några engångspipetter av plast.

Mikroskopet får gärna vara ett begagnat skolmikroskop — det är räknekammaren som är precisionsinstrumentet, inte optiken. Sök efter hemocytometer om räknekammare inte ger träffar; det är samma sak.

Plastpipetterna kostar några kronor styck och är det du faktiskt droppar med — både när du späder och när du laddar kammaren. Sök efter engångspipett eller pasteurpipett; de finns i färgbutiker, akvariebutiker och på apotek. Kammaren fylls sedan av kapillärkraft och mäter volymen själv: det är dess djup och rutnätets yta som avgör hur mycket vätska du räknar i, inte hur exakt du droppade dit provet.

Därför behövs en precisionspipett mindre än du tror, trots att den står med på nästan varje lista som den här och är sidans dyraste föremål. Det som verkligen måste stämma är spädningen, och den väger du hellre än pipetterar: 1 g jästprov plus 9 g vatten är en tiofaldig spädning, och vågen du köpte i steg 2 är noggrannare än en billig pipett. Köp pipetten den dag du tycker att vägandet är omständligt, inte innan.

Metylenblått finns hos akvariebutiker och apotek.